elinalsbjer

hm. jag börjar med att säga att jag tar inte något, jag tar någon.
min kära morfar.
han gick bort i somras. en fin man, som ofta var glad och trevlig. han hade sina svagheter, precis som alla andra också har, vissa värre andra lättare.
han flyttade ofta, bytte hus hit och dit. men de sista åren höll han sig till samma område, nämligen hånö, ett jätte mysigt ställe (område) ute i skogen. han bodde först i ett hus i början av hånö, där bodde han ett tag, men den flyttade han till ett hus lite längre in där inga hus låg synligt bredvid. han var hunduppfödare och i de sista huset fick hundarna en större hundgård elelr vad man ska kalla de, han hade sjö utsikt och allt var perfekt. det var inte långt att gå till bryggan så man kunde bada. jag och bror bodde där vissa sommrar, han sommar jobbade och jag tog hand om hundvalparna. på dagarna brukade vi åka ut med båter och njuta av den svenska sommaren. så underbart.
förr vinterna/våran låg du på sjukhus. du hade opererats för något. men det var ite orsaken till din bortgång.
jag kan fortfarande höra din röst, ditt skratt.
du är den första i min närhet som gått bort. förutom gammel morfar, men då var jag liten och förstod inte.

det är också något man saknar, att vara liten och inte förstå alla stora problem.
de värsta problemet som kunde hända var att ens leksak gick sönder, och alla sår kunde man sätta plåster på, vilket man inte kan idag.